LINETS HISTORIA

Lin är en mycket gammal kulturväxt. Man har funnit bearbetat lin från cirka 5000 f Kr i Egypten, som hade en högtstående linhantering. De egyptiska mumiernas lindor var av linne och man var tvungen att vara klädd i linne för att få gå in i templet.
I Österrike och Schweiz har man funnit rester av linnevävnader som är nästan lika som de egyptiska.
Den medeltida romanska mansdräkten bestod av linneskjorta, linneunderbyxa, byxor och tröja i linne med sidenbård, skor på fötter och smalbenen lindade med band av linne.
I Sverige har vi också mycket gamla fynd av linnevävnader. De största av dem är Överhogdalstapeten från Härjedalen, som vävdes i slutet av 1000-talet och tapeten från Skog i Hälsingland som vävdes på 1100-talet

På 1100-talet bestämde ärkebiskop Petrus att norrlänningarna skulle erlägga 100 alnar linnelärft (tuskaft i linne), i extra kyrkotionde varje gång han höll visitation. Lärften gick till prästerna i Uppsala domkyrka. 1297 fick norrlänningarna också rätt att betala kronoskatt med linnelärft. Norrland, och då särskilt kustlandskapen, var känt för sin fina hantering av lin. På 1500-talet gavs privileger att mera fabriksmässigt starta linneväveri i Söderköping. Gustaf II Adolf anlade ett linneväveri i jönköping och befallde befolkningen i flera socknar i Västergötland att spinna lin till detta väveri.
1700-talet var linhanteringens stora epok i Sverige. Nästra socken i Ångermanland var vida berömt för sin förnämliga linhantering. Hovet utgjorde den stora kunden speciellt vad det gällde damast.
På 1830-talet grundades det första mekaniska linspinneriet och väveriet i Almedahl. Redan i slutet av 1800-talet går linodlingen tillbaka. Skogen och industrin gav bättre inkomster och jordbruken ändrade karaktär - man började specialisera sig mer. Utländkst lin och bomull konkurrerade med det svenskodlade linet.