Logotyp - CSwebb

Startsidan Förnamn Språkgemenskap Germanska namn Nordiska namn Svenska namn Muslimska namn Afrikanska namn Namntraditioner Vidskepelser Sagomotiv Numerologi Nummernamn Namnlekar Sammanfattning Referenser Länkar WDNL I Gästbok Copyright

 

Vaksalastenen, U961 är från Wikipedia och den får spridas enligt FDL, http://www.gbu.orgI Sverige visar man stor solidaritet till den nordiska världen vad det gäller förnamn. Fast vissa namn som Birger, Börje, Gjord och namn som börjar på Holm- är typiskt svenska namn. Förutom monotematiska och ditematiska namn hänvisar Gertrud Pettersson i sin bok till en tredje kategori, nämligen tvåstaviga maskuliner på -e och -i och tvåstaviga femininer på -a.[1] T ex Arne, Folke, Gunne, Holme, Inge och Asta, Gilla, Inga, Ragna, Tora, Åsa, som anses ha inträtt som kort- eller smeknamn till de längre hopsatta namnen. Redan under vikingatiden (800 - 1050 e Kr) hade man ett ganska stabilt namnskick med uppkallelse som favoritnamnprincip. De gamla nordiska namnen behåller sin status ända fram till omkring år 1100. Endast ett handfull kristna namn, äldst bland dem Io(a)n, påvisas på 1000-talets runinskrifter.[2]

 

Medeltida namnReligiös bild

Den äldre medeltiden, ca 1000-1300, har medfört Sveriges kristnande. Apostla- och helgonnamn av grekiskt och latinskt ursprung gav då upphov till nya svenska namn som från början hade en latiniserad namnform som försvenskades så småningom och med tiden gav rikliga variationer som fortfarande är mycket omtyckta. Johannes, som är den grekiska formen av det hebreiska namnet Jachanan, som betyder Gud har förbarmat sig, gav upphov till namn som Johan, Jan, Jean, John, Jon, Jöns, Juan, Ivan, Hans. En feminiserad form uppkom i Ioanna - Johanna - Joanna - Hanna - Hanne - Janna - Jane - Jenny - Jeanne. Nikolaus är av grekiskt ursprung och det är ett ditematiskt namn som betyder seger och folk. Variationer som Nicholas, Nicolas, Nils, Niclas, Niklas, Nicklas, Niklaz, Nicklaes och Klas uppkom så småningom och många av de består. Laurentius, den lagerkrönte, kommer från latin och är fader till former som Laurens, Laurentz, Lorens och Lars. Petrus är ett grekiskt namn men härstammar från armeniskans Kefas som betyder klippa. Pädher, Pedher, Peder, Peter, Petter, Per och Pär är variationer som har uppkommit i svenskan. Per är ett av de vanligaste namnen i Sverige idag. Omkring 190 000 män heter så. En feminin variant, Petra, har uppstått mycket senare i tidens historia. Andreas är av grekiskt ursprung och betyder människa eller man. Andréas, Anders är dess variationer. Namnet har alltid legat på topplistorna i Sverige och variationen Anders har omkring 195 000 bärare. Namnet Christianus, kristen, kom till Sverige via latin och Christian eller Kristian är några av dess rikliga variationer. Den feminina formen Christina har bidragit med flicknamn som Kristina, Kristin, Kerstin, Stina och Tina. Katerina har vi fått via grekiskan och namnets betydelse är oklar. Sedan länge har namnet förknippats med ordet karharés som betyder ren eller kysk. Dess variationsbidrag består av Catarina, Kat(h)arina, Kadhrin, Karin, Carin, Carina. Dessa är några av de vanligaste namnen som kom i samband med kristendomens vandringståg i Sverige.[3] Påvar och kyrkofäder har också inspirerat folk med deras förnamn. De namnen är gemensamma för hela den kristna och europeiska världen, dock med anpassat uttal till det egna fonetiska systemet.

Jungfru MariaVid mitten av 1100-talet grundades staden Lübeck i Nordtyskland, fundamentet till ett mäktigt nordtyskt handelsvälde som skulle ha betydelse ända in på 1500-talet.[4] Det dröjde inte länge innan nordtyska köpmän och hantverkare började invandra till Sverige och detta medförde en stor påverkan över det svenska språket. Den medeltida tyska invandringen bidrog bl a med nya namn som Rikard, Valter, Henrik, Valborg. De nya namnen började öka i frekvens på bekostnad av de gamla nordiska namnen. Efter reformationen, vars kulmen nåddes i början av 1500-talet, blev en rad bibliska namn av hebreiskt ursprung vanliga såsom Abraham, Andreas, Anna, Daniel, Jakob, Johannes, Josef, Magdalena, Mikael, Sara, Simon, Rebecka etc. På slutet av 1500-talet kom det arameiska Maria i bruk, som var oanvänt i det medeltida Norden. Guds moders namn ansågs för heligt för människor i den katolska världen. Från 1600-talet och fram till nutiden håller sig Maria med dess variationer till de vanligaste kvinnonamnen i Sverige som i övriga världen. Vad Maria betyder är man mycket tveksam om namnforskningsvärlden. Anders Malmsten tror att det betyder gåva eller älskad, en annan version som jag har hittat är morsk eller trotsig. Hur som helst Maria kommer från hebreiska Miriam och hav av bitterhet, uppror, längtan efter barn eller en eventuell egyptisk anknytning till mry, älskad, eller mr, kärlek är några av världens spekulationer till en rimlig översättning. Namnet är mycket populärt runt om i världen och i Sverige finns, enligt Anders Malmsten, kring 450 000 som har det namnet, för att inte tala om namnets variationer.

Eva var också ett namn som hade undvikits före reformationen, fast av motsatta skäl än Guds moders namn. Enligt Bibeln har Eva bidragit till dödligheten och till att människorna drevs ut ur Eden. Eva kommer också från hebreiska och det betyder livgivande. Även mindre framträdande namn ur Bibeln började användas i och med att Bibeln översattes på svenska: Ada, Gideon, Rakel, Rut, Set.

Barocken

BarockenBarocken (från slutet av 1500-talet till slutet av 1600-talet) bidrog med kvinnonamn bildade genom avledning till mansnamn: Adolfina, Augusta, Filippa, Frederika, Gustaviana, Jakobina, Karolina, Lovisa, Ulrika, Vilhelmina. Antikens gudar, hjältar och kungligheter var också välärade genom namn som Julius, Augustus, Aurora, Cornelia o s v. Typiskt för denna period är införande av flernamnssystemet i de högre kretsarna. Karl IX: s barn är de första kungabarnen med dubbelnamn: Gustav Adolf, Karl Filip, Maria Elisabet. Under 1700-talet spred sig flernamnssystemet även bland prästerna och medelklassen dock inte utan motstånd. Det franska kulturinflytandet bidrog med nya tillskott, särskilt i kvinnonamnsvärlden: Charlotte, Louise, Marianne. Andra redan befintliga namn förfranskades i stället. På så sätt uppkom Anne, Caroline, Christine, Marie, Sophie och Jeanne eller Annette, Jeanette, Lisette men även Charles, Jean och Pierre. Svenska namn repertoaren utvidgades mer och mer. Litteraturen var en bidragsgivare på mitten av 1700-talet med namn som Selma, Ossian och Fingal. Engelska namn som John, Edvin, Jenny började florera under slutet av 1700-talet.

Ängel1800-talet

1800-talet innebär en ytterligare utvidgning i förnamnsfrågan. Flernamnssystemet började bli allmänt. Uppkallelsen fick i all högre grad ge vika för modeströmningar med namn tagna från litteraturen, samtidshistorien och antiken. Nordiska namnrenässansen, en följd av den götisk-romantiska strömningen, öppnade plats åt fornnordiska namn som Ejnar, Fritjof, Hjalmar, Astrid, Helga, Ingeborg. Norska namn som Astrid, Dagny, Eivor, Solveig, Arne, Finn, Leif, Olav och Tryggve och danska namn som Bodil, Dagmar, Rigmor, Ove, Jörgen, Stig och Viggo blev aktuella även i Sverige. Almanackans namnlängd anses som en viktig inspirationskälla vid namnval från den tiden. Den var ursprungligen avsedd, enligt den katolska kyrkan, att  dyrka helgonens namn vilkas minnesdagar utmärktes i almanackan. Från 1700-talet och framåt har Sverige och Finland, till skillnad från andra länder, stegvis genomgått förändringar med inslag av profana namn som i början mest var namn från kungahuset.

1900-talet

JordklottetTypiskt för 1900-talets namnflorautbredning är den ökade internationaliseringen. Alfred, Edvard, Harriet och Jenny är tidiga exempel på engelska namn som uppkom i Sverige. Andra namn som Allan, Osvald, Alice, Edit, Jane och Maud kom lite senare. Mansnamn som Dennis, Jimmy, Kennet, Kent, Roger och Tommy har blivit ytterst populära i  Sverige. Angloamerikanska inflytandet har också stegrats och namn som Benny, Janet har berikat det svenska namnförrådet. Även andra språk har vunnit insteg i takt med invandringen i Sverige, t ex det finska Aina, det spanska Anita, muslimska namn, afrikanska namn o s v. Bruket med två förnamn är allmännast än idag, av vilka vanligen ett är tilltalsnamn men dubbelnamn skrivna med bindestreck dyker också upp, t ex Anne-Marie, Karl-Erik, Per-Olof.

FlygresorNutida namn

Det faktum att svenskarna reser mycket mer idag än vad de gjorde förr i tiden bidrar till att nya tillskott förestår i den svenska namnfloran. Andra orsaker är massmedierna, med tv: n och radion i spetsen, som gör att nya namn uppstår genom berättelser om internationella händelser och personer, inte minst i politiskt sammanhang. Tv-serier och filmer sprider information om annorlunda namn. Musikidoler runt om i världen bär vackra exotiska namn som tilltalar. Detta bidrar i sin tur till att man döper barn efter idolernas namn som kan vara allt mellan skådespelare eller huvudpersoner i en film, politiker och idrottsstjärnor eller deras familjemedlemmar, som t ex Björn Borgs son Robin och hans sambo Jannike på 80-talet.  Skönlitteraturen  är en annan bestående inspirerande faktor. Sist men inte minst är de gamla goda namnen fortfarande aktuella såsom nordiska namn och namn som härstammar från bibliska namn. 

Kantlinje
[1] Petterson, 1996, s. 218 ff.
OBS! Bilden Vaksalastenen, U961 är från Wikipedia och den får spridas enligt FDL, http://www.gbu.org
[2] Nationalencyklopedin, 1994, s. 73.
[3] Anders Grape, Studier över de i fornsvenskan inlånade personnamnen (företrädesvis intill 1350), I (Uppsala, 1911) står för historisk fakta och Anders Malmsten, Nittiotalets namnbok. Med 3000 namnförslag (Stockholm, 1993), passim står för frekvensen i dagens läge.
[4] Petterson, 1996, s. 120 ff.

Valid XHTML 1.0!  Valid CSS!

 

Copyright © 2004, Christina Soldan, IML, Umeå universitet
Webbplatsen uppdaterades