Högtidsföreläsning 2008-10-18 av Olle Holmberg, mottagare av Fridtjuv Berg-priset
Om flum
Först vill jag tacka för detta ärofulla pris. Jag blev jätteglad!
Vad är flum egentligen? Jag tänker försöka göra några enkla bestämningar och ett radikalt perspektivbyte mot slutet.
När jag var ung var det flummigt att befinna sig i ett tillstånd där man var påverkad av hasch. Det gav en upplevelse av eufori och samhörighet men också av oklar och svävande verklighet. De som var flummiga hade långt hår och gillade världsfreden och den allomfattande kärleken.
Men flum har efterhand kommit att beteckna andra fenomen utanför haschdimmorna. De som talat om flum har oftast riktat kritik mot skola och utbildning. Skolan är dålig därför att det som sker där är flummigt, säger man.
*
Betydelsen av begreppet flum är dock undflyende. Det används om så mycket att det är svårt att få grepp om vad det egentligen betyder. Jag har googlat på nätet, sökt på flum* läst en bråkdel av 125 000 träffar som fanns på svenska sidor! Det mesta handlar om skola och utbildning. Men begreppet flum preciseras sällan. Det används som allmänt uttryck för det man ogillar i skolpolitiken eller i skolan. Som om alla visste vad flum var. Ändå kan man se grova mönster. Flum handlar om mjuka värden, inte sällan om sådant som psykologer anses stå för. ”Ta bort alla flummande psykologer, psykiatriker och andra psykopater ur rättsväsendet och ge de kriminella STRAFF”, sägs i ett inlägg, som för ovanlighetens skull inte handlar om skola. Mjuka värden kopplas till vekhet och därefter är det nära till slapphet. Det är för slappt i skolan, säger många, och menar att allt är slappt från elevernas kroppshållning till de obefintliga kraven på prestationer. Ibland talas om flum när det handlar om sådant som verkar svårbegripligt. Det intressanta är att flummigheten då alltid rör områden, som kan klassificeras som samhällsvetenskap eller humaniora. Naturvetenskap och teknik, hur obegripliga de ibland än framstår, har ingenting med flum att göra. - Ibland blir t o m hela discipliner flummiga: ”Kan man tänka sig något mer flummigt än idéhistoria!”, utropar en bloggare.
Men närmare ett innehåll måste man kunna komma!
*
3) Ordlistor och uppslagsböcker ger kortfattade försök till preciseringar. I Svenska akademins ordlista är den som är flummig ”intellektuellt oredig”. Flumpedagogik förklaras i SAOL med ”utan krav på fasta kunskaper”. I Nordstedts svenska ordbok står flumpedagogik för ”pedagogisk riktning som betonar personlighetsutveckling på bekostnad av inlärning ”. För att i någon mån förtydliga denna sista något kryptiska uttolkning har man satt ”nedsättande” som förklaring efteråt. I Pedagogisk uppslagsbok - Från A till Ö utan pekpinnar, som Lärarförbundet gett ut, är ordet/orden försiktigtvis inte alls med.
Men särskilt klart blir det inte: Vad är ”fasta kunskaper” och vad är motsatsen? Personlighetsutveckling - kan man tänka sig den skild från inlärning? Tankereda är lättare att förstå, man måste ha ordning och reda i tänkandet. Men är tänkandet bara ”reda”?
*
Ett sätt att komma närmare begreppets kärna är att studera det som inte anses vara flum eller som till och med anses avhjälpa flum. När man gjort det kan man gå i motsatt riktning och göra ytterligare preciseringar av begreppet.
Alltså: Om vi håller oss till det stora applikationsområdet för begreppet flum, skola och utbildning, så kan man fråga sig hur motsatsen till flum beskrivs. Hur gör man för att avhjälpa flummet och vad är det för slags skola som då framträder?
Eftersom vi har en regering som tagit som sin uppgift att bekämpa flummet är det intressant att se hur tänkandet bakom ”icke-flum” ser ut. Jag har valt i det här lilla föredraget att koncentrera mig på två viktiga nyskrivna betänkanden, som rör hur den goda skolan kan skapas och som snart kommer att leda till propositioner. Betänkandena eller utredningarna handlar om kontroll av skolan och mål i skolan. ”Tydlig och öppen - förslag till stärkt skolinspektion” heter det ena och ”Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan” det andra.
Skolinspektionsutredningen utgår från att det nu skapas en ny myndighet som ska se till att landets skolor fortlöpande inspekteras av staten. Ett stort antal statligt anställda inspektörer kommer att gruppvis skickas ut på inspektionsuppdrag till enskilda skolor. Och det kommer att gå till så att inspektörerna i förväg läser i sig på skriftligt material om kommunen och skolan, sen kommer man på ett endagsbesök, intervjuar rektor, lärare, elever och kommunens tjänstemän. Därefter åker man hem och författar en rapport som sen kommuniceras med rektor. Därefter blir inspektionsresultatet offentligt.
Det inspektionsutredningen diskuterar är hur denna inspektion ska gå till - och varför.
Det är ett självklart krav, tror jag, framför allt i ett starkt decentraliserat styrsystem att staten har bra koll på utvecklingen, åtminstone i ett land som har den politiska kultur som Sverige har. Dessutom kan inspektioner utgöra ett utvecklingsincitament för skolor. Skolan får input utifrån, någon som ser vad man gör, som reflekterar över och har synpunkter på verksamheten.
Det är i beskrivningen av några centrala aspekter av inspektionens arbete som man kan finna nycklar till förståelsen av hur man tänker när man ska motverka flummet.
Sanningen
Det finns i hela utredningen en föreställning om att inspektörerna ska söka den odiskutabla och objektiva sanningen om tillståndet i skolan och kvaliteten på den verksamhet som pågår där. Denna grundhållning präglar hela betänkandet och anger själva utgångspunkten för inspektionens arbete: ”En skolhuvudmans eller skolas material bör inte kunna leda till olika tolkningar beroende på vem som gör analysen”. Det betyder, säger man, att oavsett vilken inspektör som genomför t.ex. en intervju bör han eller hon komma till samma resultat. Och i detta ”samma” resultat finns ”sanningen” innesluten.
(Jag ska här inte diskutera huruvida man kommer åt ”sanningen” med inspektörer som är ”operatörer” av ett objektivt system. Om det överhuvudtaget är möjligt så leder det helt säkert till en trivialisering av inspektionsresultaten så att endast det mest uppenbara och räknebara blir föremål för inspektionens intresse - och det mesta av det viktiga innehållet i skolan faller utanför.)
Tolkning
Jag ska istället kommentera ett begrepp som utredningen har oändligt svårt för. Det är begreppet tolkning. Tolkning, i den mån tolkning överhuvudtaget behövs, ses som något som är oberoende av den som tolkar. Egentligen är tolkning onödig. Om bara saker och ting är tydliga tillräckligt behövs ingen tolkning, tycks man mena. Tydlighet är därför ett mantra i båda utredningarna.
Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan (SOU 2007:28) diskuterar kursplanemålens tydlighet. Utredningen menar att det bara leder till diskussioner som tar för lång tid om lärarna måste tolka kursplanemålen. Målen ska i stället vara så entydiga att man direkt begriper vad som avses! De får inte vara skrivna på en abstrakt och generell nivå, något som skulle öppna för personliga tolkningar. (Det betyder förstås vad man lägger i ”personliga” kan man invända. Lärare är inte bara personer vilka som helst, de är medlemmar i en profession, som staten vänder sig till för att få uppdrag utförda. Men det är en annan diskussion).
Likvärdighet
Under lång tid har likvärdighet diskuterats som begrepp i samband med verksamheten i svenska skolor. Om det ska finnas ett rörelseutrymme på den enskilda skolan och hos de enskilda lärarna så kan inte all undervisning på alla skolor se likadan ut. Det betyder att man inte kan tala om ”lika” utan måste tala om ”likvärdig”. Både process och resultat måste vara likvärdiga för att den svenska skolan ska vara jämlik och rättvis. Det har f.ö. alltid funnits ett rörelseutrymme för den enskilde läraren oavsett decentralisering! Utan det kan läraren inte genomföra den konkreta undervissningen.
Man hade kunnat vänta sig en utförlig redovisning av hur man ser på begreppet likvärdighet i en utredning som så ofta återkommer till det. Någon sådan redovisning finns inte. Däremot kan man av skrivningarna sluta sig till vilken betydelse utredningen lägger i begreppet. ”Likvärdighet” betyder helt enkelt ”samma”. Inspektörernas bedömningar ska vara så ”samma” som möjligt.. Det gäller för inspektionen, och det gäller förmodligen också i förlängningen för skolan.
I en kort passus om nationella prov säger utredningen att svårigheter uppstår eftersom den undervisning som har getts elever vid olika skolor inte har varit densamma. Även om det inte sägs rakt ut, så kan den underförstådda meningen vara att det bästa och mest effektiva vore om alla elever vid samma tid i samma ämne hade precis samma undervisning.
Jämförbarhet
Inspektionsbetänkandets likvärdighetsdiskussion handlar egentligen om jämförbarhet. Om man ska kunna jämföra resultat bör de vara ”samma”. I ett perspektiv där tolkningar är bannlysta och entydighet ska råda blir det tekniska problemet hur man ska få ett jämförelsematerial som ger upphov till otvetydiga slutsatser naturligtvis avgörande. Man måste i slutändan kunna räkna fenomen och vara säker på att dessa är precis likadana. (Sven-Eric Liedman talar därför om uppkomsten av ”pseudokvantiteter” när det gäller skolans mest centrala kunskapsinnehåll.)
Fakta
Tydlighet är som redan sagts det dominerande begreppet i utredningarna. Ordet tydlig och dess varianter förekommer på 125 ställen i skolinspektionsutredningen och det översvämmar utredningen om mål och kunskapskrav i grundskolan (346 träffar). Intressant är att ett ord som demokrat och dess varianter endast har 1 (en!) träff i skolinspektionsutredningen, trots att demokratifrågor borde vara en viktig aspekt av det som ska inspekteras.
Enligt läroplanen ska skolan ”ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem”. Men i den diskussion som föranleds av detta övergripande kunskapsmål, som utredningen också citerar, nämns ingenting om kritiskt tänkande, demokratisk kompetens som tolerans och empati, metoder att tillägna sig och använda ny kunskap, överblick och sammanhang, möjligheter att ta initiativ och ansvar, förmåga till dynamiskt tänkande eller mångkulturell kompetens. Det är som om dessa förmågor inte hade ett dyft med kunskap att göra.
Slutsatsen är att båda utredningarna tycks se fakta, säkra, fasta, oföränderliga fakta, som det som eleverna ska tillägna sig i skolan, eller snarare reproducera i skolan. Därför är det också fakta - och stoff - som tydligt ska anges i kursplanerna.
Omvänd summering
Vad säger dessa resonemang om hur man ser på flum? Ja, flum representerar naturligtvis motpolen till ..
Omedelbar begriplighet, fakta, fast kunskap, reproduktion, oföränderlighet, entydighet, säkerhet, likhet, sanning/sanningen, jämförbarhet, räknebarhet
Tillsammans med den diskussion jag fört tidigare får vi därför ett stort antal ord och begrepp som kan kopplas till det som sägs vara flum.
tolkning förståelse
förändring mångtydighet
skillnad osäkerhet
mjuka värden vekhet (bräcklighet)
svårbegriplighet oredighet
personlig personlighetshetsutveckling
likvärdighet
produktion
Men - och det är min poäng - ekar inte dessa ord och begrepp av en annan tillhörighet också? Jo, många av dem liknar grundläggande värden i en akademisk kunskapssyn!
Jag har gått in på universitetens och högskolornas hemsidor för att i visioner och måldokument försöka urskilja vad som ses som akademiska kunskapsvärden. Jag har också läst en del intressanta skrifter från Högskoleverket om vad ”högskolemässighet” är. Det som skrivs i dessa sammanhang har stora likheter med det som i andra sammanhang (läs: politiska, massmediala) betecknas som flum.
Inom akademin är kunskapssökande att ge sig ut i de marker där man inte riktigt förstår, där fenomen bara kan skönjas, men med oklara gränser och ogripbara samband. Det är då man har behov av att tänka, inte bara klara och rediga tankar, utan oklara, ofullgångna, ofärdiga. I ett inlägg om ”högskolemässighet” talar Marie Demker, statsvetare från Göteborg, t.o.m. om ”bräcklighet” som ”vetenskaplighetens grundläggande definierande värde”. Det helt avgörande i den akademiska kunskapssynen har med tänkande att göra, med den process som är kunskapsbildningens motor. Och motsatsen är att inte tänka alls, inte behöva tolka, få serverat, presenteras för sanningar, reproducera.
Flum kan alltså ha mycket att göra med tänkande. Det är det som nu ska utrotas i skolan. Man får hoppas att inte högskolan står näst i tur.
*
Till sist: Flum eller inte flum, det är viktigt att ibland påminna sig hur barn och ungdomar kan se på sin skolgång. För dem är skolan är inte bara en förberedelse för livet, en föreberedelse som vuxna med pannan i djupa veck kan betrakta från olika perspektiv. Skolan är livet självt för de barn som går där, varje dag, varje år i ett helt barn- och ungdomsliv. En rolig kommentar till våra vuxna ambitioner med elevernas vistelse i skolan ger en liten kille i åk 7 i Ingegerd Tallberg Bromans m.fl. studie ”Flickorna och fysiken”. Avsikten var att undersöka om naturvetenskapliga studier skulle gynnas av könsuppdelad undervisning. I samband med undersökningen gjordes intervjuer med grundskoleelever. När den här pojken tillfrågades om han skulle kunna tänka sig att undervisningen omorganiserades så att pojkar och flickor läste var för sig utbrast han: ”Menar du att pojkar ska vara för sig och flickor för sig. Då är det ju ingen mening alls med att gå i skolan!”
|
Lärarutbildningen